Flyttstädning och maktspel

Vi har spanat efter ett nytt hus för vår familj i över tre års tid nu, jag och min kära make. De två mest kräsna personerna i hela världen hittade varandra och beslutade för att dela liv och hem. Oftast går det bra, och emellanåt är det komplicerat. Just nu är en sådan period då saker och ting är komplicerat, och det beror enkom på att vi (till slut!) har slagit till på ett hus. Eller rättare sagt: det beror på flyttstädningen som följer. Jag ska berätta.

För tre månader sedan stod det klart. Vi var på banken och skrev på papper, intalade oss om att vi hade gjort en genial affär och gjorde oss redo. Vi visste att flyttstädning skulle tära på oss och leda till konflikter. Detta på grund av: 1) att vi båda hatar flyttstädning. 2) att vi hade oceaner av bråte i vår gamla kåk som vi skulle behöva bråka om. Och mycket riktigt…

  • ”Nej vad gör du!”
  • ”Vadå?”
  • ”Den kan du ju inte slänga, fattar du väl?”
  • ”Den är ju sönder”
  • ”Ja, men den går väl att laga. Det är min f..”
  • ”Jag vet, din farmors soffa. Men den har ju stått i källaren sedan 2007. Den används ju inte. Flyttstädning går ut på att slänga gammalt onödigt, sa vi ju”

Denna konversation ägde rum redan efter några timmars flyttstädning. Min mans farmors gamla soffa skulle få följa med på flytten. Bosätta sig i hörnet av en helt ny källare, och bli vän med nya dammråttor. I ren protest satte jag mig på tvären ungefär en timme senare. Han föreslog då att vi skulle kasta all gammal skidutrustning och köpa nytt den dagen då vi bestämmer oss för att åka igen. Det var trots allt över 10 år sedan sist. Men nej, om hans farmors söndersuttna soffa skulle med i flytten så skulle mina Salomonskidor det också. Flyttstädningen blev till ett maktspel. Ett maktspel som vi båda skulle förlora på i längden.

När kriget om gamla möbler, kläder, tavlor och annat stormade som värst bestämde vi oss tillslut för vapenvila. Jag påminde min man om varför vi överhuvudtaget flyttade, och varför flyttstädning är så viktig del av det. Det var inte bara för att få två nya sovrum. Flytten var till för att vi skulle kunna börja om. Flyttstädningen skulle ju göra att vi blev tvungna att skaffa nytt. Inte leva i allt gammal fast med nytt skal. ”Eller hur?” frågade jag och la handen på hans axel. Han satt tyst och tittade ner i golvet, lade sin hand på min och sa efter en stund:

  • ”Jo, men farmors soffa ska med. Så är det bara”

Flyttstädning tillika maktspel fortsatte. Upp till kamp.