Återkoppling om dödsbo i Falköping

Jag väljer att återkomma till detta ämne igen. Inte för att det nödvändigtvis är något som är särskilt upplyftande att skriva om. Snarare för att jag mår bättre av att lätta mitt hjärta och då får ni lov att vara min publik, min mottagare. Det kommer återigen handla om mitt och mina syskons omhändertagande av vår pappas dödsbo i Falköping. Något som till en början gick väldigt smidigt men som utvecklats till en riktig smörja.

Låt mig först beskriva grundproblemet. Ingen av oss bor i Falköping och har därför särskilt nära att ta hand om hans dödsbo. Ett ännu större problem är det faktum att vi alla bor ganska långt ifrån. Jag bor själv i Umeå, och jag bor närmast. Smaka på den.

Konflikten kring pappas dödsbo i Falköping grundas mycket i en känsla av att resten inte bryr sig. Så var det egentligen innan pappa försvann också. En anklagande ton ständigt, att man inte hjälpte till, att man inte brydde sig, att man inte gjorde något. Så även nu med dödsbot i Falköping alltså. Det är inte en sådan relation man vill ha till sina syskon, inte alls.

Nu är det i alla fall som det är och dödsbot i Falköping måste tas om hand. Det finns inga alternativ. Jag tycker i alla fall att det är allas vårt ansvar att göra något. Det har jag också fått igenom att jag tycker och alla verkar respektera det någorlunda mycket. Jag säger någorlunda för något mer passande ord finns inte i sammanhanget. Reaktionen gällande min inställning till dödsbot i Falköping var den vuxna motsvarigheten till en axelryckning.

Vi sa i alla fall att vi skulle mötas vid pappas dödsbo i Falköping. Detta alldeles oavsett var i världen man bodde. Inga undanflykter. Här var det egentligen första gången vi alla var överens till 100%. Alla ville vara delaktiga i omhändertagandet av dödsbot i Falköping. ”Det är vår förbannade plikt” som mitt yngsta syskon sa och chockade alla.

Första steget i arbetet med pappas dödsbo i Falköping har nu gåtts igenom. Jag kommer inte hinna gå in närmare på vad det innebär idag men lovar att återkomma om ni vill höra mer.

Hej då!