Jag lämnade er i någon slags upplösning förra veckan. Tror jag i alla fall. Jag har lite svårt att minnas vad jag skrivit om från och med att jag skickat in och postat inlägget. Det handlade i alla fall om en händelse förra veckan. Jag såg då en person springa in och gömma sig i en byggnadsställning i fastigheten intill min. Därefter såg jag ett gäng poliser komma till platsen, till synes för att söka efter den unge mannen – vilket jag är tämligen säker på att vi har att göra med.
Jag tycker att vi hoppar rakt in i ”historien” igen.
Så, personen hade synts till av mig ca 10 minuter innan att polisen ryckte ut. På de minuterna kan förstås mycket ha hänt. Kanske gav han sig aldrig upp i nämnda byggnadsställning. Kanske sprang han mestadels under den och kom ut på andra sidan? Eller kanske klättrade han bara upp i byggnadsställningen kort som en skenmanöver? Vad skulle jag egentligen tro om någonting?
Vad jag än trodde så var det jag gjorde att sitta på min sängkant, i mörkret, och titta ut. Poliserna närmare sig byggnaden från olika håll. De lös med ficklampor upp och ner på byggnadsställningen. Det kändes som om de bidade sin tid. De hade minsann inte bråttom någonstans. Kanske tänkte de att de hade honom. Han var fast i byggnadsställningen och de skulle bli de som fick ner honom. Som såg till att han, killen i grannhusets byggnadsställning, ställdes till svars för det han gjort. Vad han nu hade gjort.
Och vad fan kunde det vara? Han sprang faktiskt in under byggnadsställningen i en jävla fart. Jag var inte ett dugg förvånad över att han flydde från just polisen. Att se deras rödblå ljus komma längs gatan var det minst förvånade jag sett i hela mitt liv
Tempot sjönk en aning. En polisman som stod precis nedanför mitt fönster hade jag god koll på under hela skedet. Han såg först beredd ut. Sedan, då det gått ungefär 25 minuter sedan de anlände till byggnadsställningen, såg han bara ut att vilja åka iväg igen. Det var väl för tråkigt att jaga den här typen av ”tjuvar”. Han tänkte säkert att det inte var det här som han tecknade upp sig för. Det hade nog jag tänkt.
Dramatiken bjöd på en återkomst av rang när plötsligt byggnadsställningen, eller skyddet på den, fladdrade till. Det var tydligt att det var någon eller något som klättrade uppåt i husets byggnadsställning. Vad var det frågan om? Så tänkte sannolikt både jag, andra grannar som såg på och poliserna som skickats ut på uppdraget.
Återkoppling följer. Så är det med den saken!